Hade onsdag hela dagen igår.Kom på att det var tisdag när jag suttit och blivit sur ett tag för att de program jag brukar se på tv på onsdagar,inte blev.
Fick besök av min moster,kusin och mormor strax efter lunch.Alltid trevligt med besök!Fast de fick komma på egen risk.Jag är ju som sagt inte helt kry.
Pallrade mig iväg och handlade när Wille ätit mellis.På parkeringen hade brandkåren brandinfo. och stod med några brandbilar och delade ut broschyrer mm.Wille fick en röd brandhatt i plast och den var mycket uppskattad.
Lekte lite ute när vi kom hem och sen var det dags för middag.Rickard kom hem i bra tid och lekte med vilden under tiden jag kockade.Vi åt glass med chokladsås till efterrätt och Wille mumsade med hela ansiktet.Han sa bara "Mmm".
Ha ha.Har för tillfället en helvild katt i vardagsrummet.Hon skuttar som en räv i snön efter råttor,fast efter fläckar på golvet där solen lyser.Längtar tills hon får gå ut på dagarna så hon får göra av med lite energi.Hon höll fast barbro nyss och sparkade och bet henne.Tur hon är tålig,men hon tycker nog det är lite jobbigt oxå.
Om en månad är Asta 6mån och när hon löpt en gång kan man börja ge p-piller.Hon måste få komma ut mer än när jag går med henne på kvällarna.Hon gillar inte selen eller kopplet alls.
Vet inte om jag inbillade mig igår eller om bebisen vände sig.Tyckte den bökade runt väldigt mycket och sparkar på andra ställen än tidigare.Hoppas hoppas!Fast att gå på ett till ultraljud vore ju kul ;) Inte för att det säkert går att se så mycket nu när han/hon är så stor,men ändå.
Det är bra frestande att ta reda på könet,men har vi väntat så här länge får vi väl stå ut i 5v till.Känslan när man ligger där och har tagit i så man praktiskt taget "spricker"(hoppas jag slipper den här gången!) och bebisen slingrar ut och när de säger könet,går inte att beskriva.Att få ringa släkt och vänner och tala vad det blev är så otroligt känsloladdat och att det just är över.Man kan bara njuta av den lilla.
Ställde iordning bilstolen igår så den bara är att plocka med sig när det är dags för hemleverans.Minns att när vi skulle åka hem med Wille från bb kändes det nästan som att vi stal med honom hem,som att han inte var vår.
När jag nattade W igår så låg jag och tänkte på hur hemskt det kommer kännas att vara ifrån honom i ca 2 dygn.Men det får ju lov att bli så.Har som längst varit borta från honom i ca 20h.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar