Vi fick en liten prinsessa!

Jag hade rätt; förlossningen hade verkligen kommit igång.
Runt 16.00 märkte jag att det inte längre var vanliga sammandragningar eller förvärkar.Jag tog det lugnt resten av dagen och tänkte bara på att vattnet kunde gå när som helst,vilket det inte gjorde.
På kvällen framåt 22 kände jag att det började göra ganska ont och att det började bli dags att bege sig mot bb.

Wille hade som tur var varit pigg och glad hela dagen och somnat helt ok på kvällen.Men att natta honom med värkar och sitta och försöka sjunga våran samling med sånger var inte lätt.

Strax efter 23 hämtade Rickard sin mamma och vi gav instruktioner om frukost mm till den blivande storebrorsan.

En vända till Mc Donalds för att skaffa mat till Rickard hann vi med innan vi nådde bb.Vi hade ju ingen aning om hur fort det skulle gå den här gången.

Vi skrev in oss 23.45.En timme senare kom de och kollade hur mycket jag öppnat mig.De var förvånade när det var 6cm.Men jag kan lova att varenda millimeter kändes!Jag fick lustgas då och den blev min kompis de kommande timmarna.

Allt var så intensivt den här gången och eftersom jag inte hade nån smärtlindring annat än lustgasen(som de inte ens vred upp.) så var det mycket mer smärtsamt än sist.Då hade jag epidural.Jag märkte inte att vattnet gått förrän jag var blöt om fötterna(jag stod upp) men Rickard hörde knäppet när hinnan brast.

Sen kom krystvärkarna och 11min senare(3.56) var hon ute på tredje krystningen.Jag är så glad att jag inte hade nån smärtlindring,iaf i efterhand.Jag kunde gå upp och gå ganska snabbt och sitta som vanligt eftersom jag inte sprack nånting alls.Inte ont överhuvudtaget.

Jag är så fullkomligt nöjd över den här förlossningen.Jag är nöjd med Willes oxå,men den här var så perfekt att jag inte rädd för att göra det igen(om det nu skulle bli så..;))

Vi var så förvånade när lilla Wendela kom ut.Hon hade ju ingen snopp!Tårarna sprutade och lyckan var så total.Vilken perfekt familj vi är nu.

Jag tyckte att hon såg så minimal ut när hon kom,men det var hon inte.Hon var 51,5cm lång och vägde 3780g.Hon är så otroligt söt med sina stora kinder.Svårt att fatta att det är vårt barn.
Hon har dessutom mörkt hår över hela huvudet och det skiljer sig helt från hur Wille såg ut när han kom.De är inte så likt varandra och jag vet inte vem hon är lik av mig och Rickard heller.

Vistelsen på bb var rätt så trist.Vi åkte hem dagen efter till en liten sjuk Wille med 40graders feber.Vilken pärs!
Jag hade inte hunnit vila upp mig och var fruktansvärt trött och slut och Wille var ledsen och klängig.
Hemmet såg ut som ett bombnedslag så det första jag gjorde var att börja städa.
Den kommande natten var inte rolig heller.Wille vägrade sova i sitt rum och bara grät och var ledsen.Vi fick väl sova 1h i sträck i af.
Vi var helt färdiga dagen efter av sömnbrist och Wille hade fortfarande feber.Han blir riktigt jobbig när han är sjuk och mina tårar sprutade emellanåt.

Fast som med allt annat så blir allt bättre med tiden.Natt för natt går det bättre.Han sov i sitt rum till 5 imorse iaf.Sen sov han mellan oss till 7.20.
Rickard har fått gått upp i natt när Wille ropat så jag kunnat koncentrera mig på Wendela.Då blev jag pigg när jag vaknade ist och gick upp med honom så pappa och dotter fick sova vidare.

Trodde hon blivit sjuk i natt för hon åt vid 5 och nästa gång 9.30!Annars har hon ätit varannan timme dygnet runt och det har gjort att jag fått sår på ena bröstvårtan.Det gjorde så ont igår att tårarna rann,men nu är det bättre.

Just nu ligger båda barnen och sover.

Wille är otroligt snäll med henne och vill gärna mysa med henne.Han pussar och gosar hela tiden och stoltheten när han får hålla i henne lyser om honom.

Skriver mer sen.