Tisdag

Det har varit mycket bebisgratulationer sen Wendela kom.Känns roligt att få visa upp henne.Fattar knappt fortfarande att vi har två barn.Att jag nyss varit gravid känns också avlägset,man glömmer så otroligt fort.

Vi är verkligen bortskämda för Wendela är så snäll.Hon sover bra,äter bra(ett nattmål) och skriker bara om maten tar för lång tid eller om hon tröttnat på att ligga i sängen/babysittern.

Wille är fortfarande jättesnäll med henne och verkar ha accepterat henne helt.Gick så oändligt mycket bättre än vad jag trott det skulle göra att få ett till barn.Jag är verkligen glad att hon kom nu.

Igår hade vi besök av Sofia och Aline.Vi fikade på bullar som jag och Wille bakat dagen innan och barnen lekte.Lite slag och hårdragning blev det,men fördelen med att han leker med någon äldre är att de kan säga ifrån.Han såg bra snopen ut när hon slog tillbaka när han slagit henne.Syskon är bra!Wendela lär ju bli tuktad en hel del när hon växer upp.

När de åkt så tog jag med barnen ut.Vi gick till stallet för att hämta lite hö till Barbro.Lagom tills vi kom fram började jag få lite ont i ryggen.Det gjorde ont i nedre delen av ryggen till vänster.Sen gjorde det mer och mer ont.Jag började kallsvettas och må illa.Fick lov att ringa Rickard som kom springande.Jag kunde inte varken sitta eller knappt gå.

Tog mig in med tårarna rinnande och lyckades lägga mig i soffan.Det släppte ett tag,men kom sen tillbaka och gjorde ännu mer ont.Jag fick nästan panik och visste inte var jag skulle ta vägen.Smärtan var obeskrivlig,gjorde ondare än de värsta värkarna.

Sen plötsligt började det släppa och försvann nästan helt.Mamma trodde det var ett gallstensanfall.Ska höra efter på bvc idag när vi ska dit vad det kan tänkas vara.Hade det varit på högersidan hade jag trott det var blindtarmen.Har lite ont idag,mest ömt.

Under tiden jag låg och plågades satt Wille bredvid och pussade mig och smekte mig på kinden.Asta la sig bredvid också.Sånt värmer hjärtat!Wille verkade mycket bekymrad när jag låg och grät och nästan skrek.Trodde ett tag att vi skulle behöva ringa ambulans.Eftersom jag nyss fött barn så vet man ju aldrig vad som händer i kroppen och om det är allvarligt.

Det var sån kö till sjukvårdsrådgivningen så vi sket i att ringa.