Änglavakt eller vad?

Jag har aldrig tidigare varit så nära att dö eller att skadas svårt som jag var igår.Dessutom hade jag båda barnen med mig.

Jag skjutsade Wille till dagis och sen när jag och Wendela kom hem fyllde jag på olja.Sen handlade vi och hämtade sen Wille.Efter det åt vi lunch och åkte mot Gagnef.Tog vägen över Borlänge eftersom vädret var så dåligt.

När vi kom till Mellsta stod en lastbil på vänster sida vägen och hade nog fått nåt fel.Jag åkte upp nästan jämsides med lastbilen och då svänger en bussjävel ut och ska köra om lastbilen!Det hade nyss blivit plogat och dessutom var det ett räcke i snövallen.
Jag hade ingenstans att ta vägen och fick styra ut i snön så gott det gick och bussen girade undan.Hade vi kommit en sekund tidigare hade vi frontalkrockat.

Känslan när bussen kom rakt emot oss går inte att beskriva.Jag skakade efteråt och körde bara vidare.Barnen sov som tur var för jag skrek hysteriskt när vi möttes.Jag var helt skräckslagen och fick slå bort tankarna för att kunna köra.

Det enda jag tänkte var:barnen,Rickard och jag vill inte dö nu!

Efter det där känns allt annat avlägset,alla problem och andra småsaker känns som en droppe i havet.

Inte nog med det här,utan vi kunde ha brunnit upp oxå.Antagligen hade jag skruvat på oljelocket snett för det hade flygit av och det var olja i hela motorn.
Tyckte det luktade lite olja men jag trodde det berodde på att jag nyss fyllt på.
Det rykte ur motorn när vi kom fram.Dessutom skulle vi till banken och göra klart alla papper.

Jag var fortfarande chockad och kände mig helt väck.Just tanken på att vi kunnat dött allihop eller att barnen skulle bli utan mamma,eller ännu värre;att de skulle dö och jag överleva,gör så ont.

Rickard tycker att jag ska anmäla Dalatrafik.

Han gjorde rent så gott det gick i motorn och eftersom ingen kunde hjälpa oss,så fick vi åka ändå.Bilen verkade som tur var ha klarat sig.Men efter det här känner jag att bilen är inget man ska snåla med.

Vi lämnade Wille hos mamma när hon kommit från jobbet och vi åkte till banken.

Jag har jämt känt mig obekväm när det gäller myndigheter eller banker,men här är de lika glada som vi över husköpet och har ett ärligt leende hela tiden.
Nu är allt klart med husköpet och vi kan stolt titulera oss som husägare!

Tur det blev något bra den dagen.

Wille hade haft jättekul med mormor.Det blev ännu en sen kväll och barnen sov i bilen hem.Rickard fick köra hem.

En vecka kvar till jul.Och det är väl dags att både packa och göra klart julbestyren.