tisdag

Nu känns allt betydligt bättre.Tror att allt kändes så "definitivt" och det gjorde mig deprimerad.Just känslan att det inte finns någon återvändo med så mycket i mitt liv skrämde mig.Men jag börjar smälta det nu.Så otroligt mycket har hänt på väldigt kort tid.

På mindre än två år har vi skaffat 2 barn och flyttat 3 ggr plus allt runt omkring.Bara renoveringen som tagit lite mer än ett år och som precis blivit klar och som vi ska lämna väldigt hastigt,känns lite overkligt.Men det är iaf ett bevis på att man klarar mycket mer än man tror.
Rickard har jobbat i stort sett dygnet runt,varje dag i flera månader nu och jag har ändå på något vis klarat av att ha en bråkig busunge,varit gravid och fixat allt.Så jag måste faktiskt tacka mig själv för det gågna året!

Alla borde nog tänka igenom vad man åstadkommit det senaste året och bara tacka sig själv!
Jag förtjänar en stor fet kram av mig själv! :D

Vem vet vad nästa år har att erbjuda?Jag har en hel del framtida planer som måste ros i hamn.

Längtar tills flytten är avklarad och vi är på plats.Sa till Rickard i morse att jag ser fram emot den dan vi kan ligga kvar i sängen utan att ha nåt att passa.

Han jobbade hela dan igår,kom hem och packade fullt ett släp med saker,åkte och lämnade dem vid huset och for sen till uppfinnarverkstan för att konstruera en mackapär som ska användas vid ett projekt som ska filmas idag och sen kom han väl i säng runt 3 eller 4 för att sedan kliva upp före 8.Jag blir lika stressad som han över allt jobbande.Som sagt,när allt lugnar sig så ska vi NJUTA!

För nån dag sen drog Wille ner mitt linne och sa "Tuttar!" ha ha.Han är ju bra rolig!
Han härmar precis allt vi säger och frågar vad allt heter.

Han har blivit helt fäst vid Pingu och vill se på youtube hela tiden.
Wendela har börjat försöka vända sig från rygg till mage och har upptäckt sina händer som hon är helt fascinerad av.Börjat med små tjut och skratt har hon oxå.