Händelserik vecka

Efter en mycket arg och grinig vecka kan jag konstatera att hormoner inte är något för mig(de i tablettform).Övergav p-pillren i fredags och sedan dess har jag blivit en väldigt mycket gladare människa.
Kände mig som ett monster som blev arg för ingenting och hade totalt noll tålamod.Så att förklaringen skulle vara så enkel som att det var de satans pillren,var en STOR lättnad.Trodde allvarligt talat att jag höll på att bli galen.

Lilla Wendela fick åka till doktorn i onsdagskväll.Ringde sjukrådgivningen för att hon hade haft över 39 grader sedan lördagskvällen.De gav oss en jourtid på en gång.Snälla pappa följde med mig dit så Rickard kunde vara hemma och lägga Wille.

De hittade inget annat än en superglad och febrig bebis.Hon var pigg och åt bra så vart feber kom från är svårt att veta.Men nu ser jag att båda tänderna nere kommer ploppa upp ur tandköttet vilken dag som helst.
Doktorn kollade öron(jag hade massa öronproblem som liten),hals och lyssnade på hjärta och lungor utan att hitta något.Vi kunde lättade åka hem igen.

På torsdagen vågade jag mig på att prova boxningen och det tog ända till söndagen innan jag kunde röra mig normalt igen:P Otränad eller vad?
Tror mage och kondisen var värst.Men kul var det så det kommer jag att fortsätta med ända till sommaruppehållet.
Kände verkligen att det tog överallt.Sen var det underbart att få åka hemifrån helt själv och bara vara jag,inte mamma utan bara JAG.

Känner mig mentalt efterbliven nu när jag träffar såna som inte har några barn.Det blir som en stor "barnbubbla" att vara hemma så här.Allt kretsar runt barnen så när jag väl ska prata om något annat är jag helt borta.Enligt min moster känner många föräldralediga mammor sig så här.Helst när man är hemma så länge med två barn i följd.

Påsken är förbi och det är skönt.Nu får det bli sommar nån gång.

Kom inga påskkärringar hit trots att jag och Wille handlade massor med godis,så det fick vi äta upp själva.Synd ;)

På lördagen åkte vi till falun och gratulerade Rickards bror som fyllde 11 och åt lite påskmat.Wille fick ett påskägg med alldeles för stora godisar i och lyckades få ett i halsen som fastnade.Tur han lyckades spy upp det,synd att all mat också kom upp då bara.Som mor tyckte jag att det var helt vansinne att ge honom det där.Men har man inga småbarn själv kanske man inte kan tänka så långt?

Nåja,det gick bra och det var huvudsaken.Sen for vi vidare hem till mina föräldrar för att äta påskmat igen.Hade en NÅGOT hungrig pojke med oss.Mammas lilla plutt <3 Tyckte så synd om honom.

Bland det värsta jag vet är när jag är i full färd med att göra något,vad som helst som jag har full pejl på och som jag vet hur jag ska lösa, och så kommer någon och talar om vad jag ska göra och hur.
Det hände när vi skulle åka hem.Jag skulle backa nedför backen vid svärföräldrarna och det var buskar på sidan och deras parkerade bil på andra sidan.Jag rattade och hade full koll i alla speglar och så kommer svärfar och säger åt mig hur jag ska göra och att om jag fortsätter som jag gör så går det bra."Här,gör det själv!" sa jag och gick ur.Jag AVSKYR när någon gör på det viset.Då får det fan va!Eller om jag håller på och målar och tavlan inte på långa vägar är klar och så kommer någon och kritiserar mitt verk.Sånt kan väl vänta tills man är helt klar?

Undrar om stackars svärfar tog illa upp av mitt hormonstinna humör?Men nån lär väl få säga vad de tycker?

Söndagen spenderade vi med att röja och rensa här hemma.Nu äntligen börjar det bli fason på nedervåningen.Bara uppe och i uthuset som det ska bli ordning på.Fast det är kul och det är huvudsaken.Måste ju få börja komma igång med målningen igen.