Onsdag

Dagarna rusar förbi i full fart.Tror jag måste ändra mitt tänkande (det att jag MÅSTE komma på vad jag vill bli när jag blir stor) för jag känner mig bara enormt stressad och deprimerad över att jag inte vet.Jag är hemma med mina barn nu och det är DERAS korta tid innan det är dags för dagis varje dag.Det är så kort tid kvar innan allt det går förlorat och jag känner mig enormt egoistisk över att jag hela tiden fokuserar på vad JAG vill göra istället för att fokusera på dem.Nej nu får jag helt enkelt släppa den biten ett tag,för jag mår inte bra över det.

Känner att jag skulle kunna göra i stort sett vad som helst,bara något nytt helst i närheten(Borlänge känns som åt rätt håll).Efter att ha varit hemma så länge så VILL jag jobba (och tjäna betydligt mer än de sketna pengar jag får från FK) fast givetvis jobba mindre än 100%.

Det är nog så att jag mest kommer på vad jag inte vill göra istället för VAD jag vill göra.Jag vet att vad jag än kommer att pyssla med efter mammaledigheten så kommer jag göra det med ny energi.Bara att få komma hemifrån varje dag och få uppskatta det vi har här hemma kommer göra mig gott.Att få hämta mina små pluttar på dagis ska också bli kul.

Fast på sätt och vis tar det emot lite att behöva sätta Wendela på dagis när hon är bara 14 månader,men det är så det kommer bli.Hon och Wille kommer vara på samma avdelning och har varandra hela tiden.Fy vad jag kommer sakna dem nu när jag är van att ha dem hos mig dygnet runt.

Wille har kommit in i en jobbig nattningsperiod.Han somnar inte förrän runt 21.30 och lång tid tar det.Han vill dessutom sova mellan oss.Vi låter honom göra det för han behöver säkert nån extra närhet.Vi ska prova minska sovningen under dagen och se om det hjälper.Orkar inte ha det som det är nu.

Vi bytte madrasser i sängen igår och skillnaden mellan de gamla och nya är som natt och dag.Nu får vi inte ont i våra pensionärsryggar längre och Wendela rullar inte på mig längre.

Igår morse vaknade jag av en frustande bebis som petade mig i näsan och kände i hela mitt ansikte.När jag tittade på henne fick jag ett stort leende. <3 Kan man vakna bättre?

Vi var ute under dagen och Wille lekte med Asta,Wendela sov i vagnen och jag höll på i trädgården.Tänk vad en katt och ett barn kan leka ihop!Hon sprang runt och busade med honom och han skrattade,sen följde hon efter honom där han var.

Idag var vi på öppna förskolan och en av fröknarna frågade mig hur gammal Wille är.Hon tippade på 3 efter hur han och jag pratade med varandra och hur han förstår och lyssnar.

Träffade en 3 månaders bebis som vägde snudd på 10kg!Trodde han var ca 8mån i storlek men lite "efter" mentalt.Men han vägde 3,6kg vid födseln och sen pekade tillväxtkurvan rakt upp sa pappan.Wendela såg liten och smal ut i jämförelse.

När vi åkte hem mötte vi en gravid mamma med sitt barn.Jag frågade Wille vad hon hade för något i magen och han svarade "Mycket mat!".Ha ha.Tänk vilka tankar barn har.

Igår när min pappa varit här och räknat på lite mått på ladutaket som ska bytas i sommar,sa Wille "Moppa lånat mommos bil" och det hade han.Min älskade pojke <3
Ibland jämför han saker som är stora och små.En dag sa han "Moppa stooor bil,mommo liten bil".
Jag hörde ett jamande men kunde inte se nån katt,sen såg jag henne högst upp i härbret.Hon stortrivs här på gården med alla möjliga utrymmen.

Han sa att han drack kaffe som pappa gör.Fast det är sågspån i.